- retinnio
re-tinnio, īre, dagegenklingen, -tönen, illud est maius, quod in vocibus nostrorum oratorum retinnit et resonat quiddam urbanius, ein Klang u. Ausdruck liegt, der feinstädtischer lautet, Cic. Brut. 171: u. tr. – erklingen lassen, isti in fine eadem retinniunt, qnae in capite sonuerunt, Cassiod. in psalm. 117 extr.
http://www.zeno.org/Georges-1913. 1806–1895.