- sebum
sēbum, ī, n., der Talg, das Unschlitt, Plaut. capt. 281. Caes. b. G. 7, 25, 2. Hirt. b. G. 8, 42, 1. Colum. 7, 5, 13. Plin. 11, 212. Veget. mul. 4. 8, 2 u. 6, 23, 1. Pallad. 1, 35, 1 u. 1, 40 (41), 3. Marc. Emp. 16. Isid. orig. 20, 2, 25. Ser. Samm. 763. – / spätere vulg. Form sevum od. saevum, Ser. Samm. 763 (756). Veget. mul. 4, 8, 2 u. 6, 23, 1. Soran. Lat. 23. p. 123, 3 u. 24. p. 124, 1. Corp. inscr. Lat. 6, 1770. Edict. Diocl. 4, 49 (Colum. 6, 12, 2 cod. Sang. ›sebo‹).
http://www.zeno.org/Georges-1913. 1806–1895.